ANALYS Konflikten i det gamla afrikanska imperiet Etiopien mellan centralmakten och utbrytarregionen Tigray tycks för närvarande bilagd. Nu pågår nationell återuppbyggnad i krigshärjade områden, ekonomin växer och Etiopien blev nyligen medlem i BRICS. Men historiska spänningar mellan olika grupperingar finns kvar än, och den ”abessinska” kulturen och ortodoxa kyrkan utmanas av radikala intellektuella och separatistiska grupper – ibland med vapen i hand.
Foto: Synergos / Creative Commons
Nygamla konflikter hotar nu att blossa upp
Med hotet från TPLF undanröjt skulle premiärminister Abiy Ahmed kunna koncentrera regeringens arbete på nationell återuppbyggnad. En hel del görs. Den stora kraftverksdammen (GERD) är snart fylld och levererar el till alltfler hushåll. BNP växte med 6,4% under 2021/22. Produktionen av spannmål, kaffe och frukter har ökat kraftigt de senaste åren. Trädplantering (inklusive fruktträd) är en medveten satsning som har långsiktiga ekonomiska och miljömässiga verkningar. I augusti blev Etiopien medlem i BRICS (en ekonomisk sammanslutning mellan länder i ”det globala Syd”). Ekonomin har förutsättningar att fortsätta växa.
Men en positiv utveckling försvåras av att gamla konflikter har blossat upp med förnyad styrka runtom i landet. De flesta är etniskt baserade medan relationerna mellan kristna och muslimer för det mesta är fredliga.
Etiopien är som tidigare nämnts indelat i regioner på etnisk bas. Den största regionen är Oromiya, vilken delvis står utanför regeringens kontroll. En separatistisk del av Oromo Liberation Front kallad ”Shane” specialiserar sig på att överfalla mindre samhällen i Wollega, skjuta invånarna, bränna hus och stjäla boskap. Wollega är en etniskt homogen del av Oromiya. Men på 1980-talet flyttade den dåvarande militärdiktaturen stora skaror utblottade amharer och tigreaner från de torkdrabbade regionerna. De fick land i Wollega och grundade sina egna lokalsamhällen. Det är dessa som nu angrips av Shane. Tusentals har mördats och tiotusentals drivits till flyktingläger. Övergreppen får stora rubriker i etiopiska sociala medier, men premiärminister Abiy Ahmed har i många fall valt att inte kommentera, vilket väckt amharernas misstänksamhet. Det har gått så långt att diasporagrupper av etiopier har ordnat demonstrationer under parollen ”stoppa folkmordet på amharer”. I sociala medier frågar många sig om Abiy i hemlighet favoriserar extrema oromogrupper.
Inom oromo-eliten håller en ny ideologi på att utformas. Allt oftare tar man avstånd från den ”abessinska” kulturen (ortodoxa kyrkan, den monarkiska traditionen, alfabetet) vilken stämplas som aristokratisk, förtryckande och ”semitisk”, medan oromerna påstås vara ”afrikaner” med historiska rötter i en demokratisk boskapsskötarkultur. I själva verket har det abessinska ”förtrycket” i Oromiya upphört sedan länge. Skolans språk är afaan oromo och alfabetet latinskt. Den politiska och administrativa nivån är genomgående oromisk och t.ex. en rättsprocess kan inte längre drivas på amhariska. Men radikala intellektuella driver tesen att oromerna fortfarande är förtryckta och att de bör bilda en egen stat. Inom den ortodoxa kyrkan driver separatistiska ledare frågan om en egen kyrklig synod där det liturgiska språket skulle vara afaan oromo. Secessionistiska, hatiska budskap tas ivrigt emot av en ung generation arbetslösa män som är snabba att ge sig på företag och egendomar i regionen som fortfarande drivs av amharer.
Också Amhara-regionen har blivit skådeplats för spänningar och våld. Områdena Wolkeit och Raya hör traditionellt till Amhara-regionen men inkorporerades i Tigray efter TPLF:s maktövertagande på 1990-talet. En etnisk rensning vidtog då – amharer kördes bort och tigreaner flyttade in. När TPLF tvingades retirera från dessa områden 2020 flydde också den tigreanska civilbefolkningen och de tidigare amhariska bosättarna kom tillbaka. Den amhariska milisen ”Fano” hyllades som hjältar för att de (inte armén) stått för motståndet.
För att komma till rätta med Shane, Fano och andra löst organiserade väpnade grupper runt om i landet har Etiopiens parlament beslutat att det bara ska finnas en beväpnad armé som försvarar landet. Milis-grupper ska lämna ifrån sig sina vapen och medlemmarna välja om de vill rekryteras till armén, polisen eller erbjudas möjlighet att försörja sig genom att starta egna företag. Shane har inte hörsammat detta medan en del Fano-krigare har lämnat in vapen. När den federala armén i juli arresterade aktivister i Amhara som ansågs fortsätta med gerillaverksamhet väckte detta lokalt motstånd. Misstankar att Abiy tänker återlämna Wolkeit och Raya till Tigray, har lett till stora demonstrationer i regionen. Enbart under sista veckan i juli inträffade 28 väpnade sammanstötningar mellan armén och Fano. Förhoppningsvis ska tvisten lösas genom en av parlamentet beslutad process om nationell dialog för rättvisa som förmodas bygga på rådslag med lokala äldste och befolkningen i området. Men i skrivande stund eskalerar sammanstötningarna.
Paradoxalt nog är dock Somali-regionen nu fredlig och säker.
Den tidigare gerillan ONLF är integrerad i regionstyret och kontakterna med den federala regeringen fungerar. Det finns inte utrymme för lokala väpnade grupperingar och Al Shabab håller sig borta.
Fortfarande är Addis Abeba en ”etiopisk” stad. Dess drygt fyra miljoner invånare har varierande etniskt ursprung men håller på landets enhet och använder amhariska som lingua franca. Likaså är politikerna i den södra regionen i stort sett positiva till Etiopien som enhetsstat, förmodligen för att de 60 olika folkgrupperna som bor där inte ser något alternativ.
Hur ser framtiden ut?
Ett halvsekel efter mordet på Haile Selassie, ”konungarnas konung, det segrande lejonet av Juda” är Etiopien fortfarande ett mångkulturellt imperium med oförlösta historiska trauman och kolliderande identitetsuppfattningar. På den politiska scenen finns både anhängare av en stark enhetsstat och högljudda förespråkare för regional och etnisk splittring.
Kommer Etiopien att samla sig kring en framtida enhetlig vision eller falla sönder i sinsemellan stridande beståndsdelar sårbara för utomstående krafter? Premiärministerns framtoning är utomordentligt viktig. Abiy kom till makten med ett budskap om nationell samling. Men i praktisk politik har han tvingats till eftergifter med olika etniska särintressen. För att återfå momentum måste han nu genom kraftfull politisk handling visa sig stå över allehanda rykten om etnisk partiskhet.
Avslutningsvis en kommentar om Tigray. Den för alla parter förödande konflikten ser ut att få en fredlig lösning. Fredsförhandlingarna mellan den federala regeringen och TPLF ägde rum under ledning av Afrikanska Unionen och är ett konkret exempel på ”African solutions to African problems”. USA och EU försökte intervenera i förhandlingarna men hölls vänligt och bestämt på avstånd. Implementeringen av avtalet sker också under överinseende av AU. Och det går framåt. TPLF-soldaterna (ca. 300 000) har lämnat ifrån sig både lätta och tunga vapen till den federala regeringen. Enligt avtalet förblir Tigray en självstyrande region med lokalt valda ledare som har förvaltningsansvar för regionen. Men TPLF har inte längre monopol på politiken. Oppositionspartier är tillåtna. Förhoppningsvis kommer en ny generation tigreanska politiker att lägga separatistiska ambitioner på hyllan och i stället bidra konstruktivt till ett enat Etiopien.
Michael Ståhl, docent, tidigare chef för bl.a. International Foundation for Science och Nordiska Afrikainstitutet. Han har forskat om landsbygdsutveckling i Etiopien och i Östafrika.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Del I publicerades den 19 september: https://manskligsakerhet.se/2023/09/19/afrikanskt-imperium-med-oforlosta-trauman-del-i-av-ii/
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Hjälp! Nätmagasinet Mänsklig Säkerhet har ebb i kassan. Vi vänder oss därför till läsare och andra som vill stödja vår ideella oberoende analyserande journalistik.
Vi ber om bidrag, en slags ”prenumerationsavgift”, om 200 kronor eller mer. Föreningen Klimatriksdagen fick in 80 000 kronor genom crowdfunding i vintras. Kan de kan väl vi?
Swish- och kontonummer finns högst upp på sidan. Alla bidrag mottages med stor tacksamhet!
Lämna ett svar